Stannade hemma från skolan idag eftersom jag inte ville riskera mitt huvud att explodera i klassrummet, haft ont sen fredags och egentligen inte konstigt pga våra lektioner som egentligen bara består av buller. Man hör Ingenting om vad läraren säger, knappt inte ens när man själv skrikit ut allt man kan: HÅLL KÄFTEN.

Men jag kan nog erkänna att jag håller bullret vid liv vid någon lektion, men nu är det nog. 

 

Iallafall, så jag har legat i sängen och kollat Glee hela dagen - skönt! 

Men sen så åkte jag ner till botten av depression. Jag seriöst trängde in mig i ett hörn med mitt täcke, satt där med knäna upp till hakan, släckte alla lampor, bara satt, kollade rakt ut och bara tänkte på exakt ingenting. Det var läskigt och jag skrämde mig själv lite. Att jag har lyckats få mitt liv så ur balans, de senaste dagarna har det bara sakta men säkert rasat. Jag har underbara vänner, jag har en familj och fantastisk pojkvän, men jag då? Är JAG lycklig? nej. 

Faktum är, jag hatar mig själv. 
Emo-inlägg nu känner jag men jag måste vara ärlig och verkligen öppna upp.
Allt började när jag gick in i en affär och provade nyårsklänningar igår. Jag verkligen insåg hur jag såg ut, mitt hår var fettigt uppsatt i en hästvans, min lugg hängde strimlandes ner och var helt glansig, jag hade inget smink och mina mensfinnar har dykt upp, jag fick knappt på en 38. och när jag tryckt på klänningen så bara ser jag min kropp och mitt ansikte och hår och bara tänker att "detta är inte jag". 

Så då kan man väl säga att jag hamna i en sorts korttidsdeprission. Stannade hemma från skolan idag pga min huvudvärk och tur var väl det eftersom jag aldrig skulle pallat med skolan med detta humöret. 
Jag bara känner att, jag har inga pengar, inga nya "moderna" kläder, senast jag köpte kläder var innan sommaren, i våras ungefär. och de kläder jag har nu är säkerligen mer än två år gamla, knappt något passar, Mitt hår är förstört, mitt ansikte är fullt av ärr från mina finnar, jag är så långt ifrån perfekt jag kan komma och genom så långt jag kan minnas så har jag alltid strävat efter perfekt, jag har alltid försökt vara perfekt, men det blir bara helt tvärtom. 
Iallafall, så istället för jag bara ska klaga så nu kommer det jag faktiskt är stolt över,
Jag tränade, dock bara 20 minuter, men de sista 10 minuterna tvingade jag mig själv för egentligen ville jag sluta efter 10 minuter, men icke. jag höll ut i 20 till. Sen börja mitt huvud göra för ont och jag var helt slutkörd eftersom jag endast legat i sängen hela dagen + jag har knappt ätit något idag, så jag kände mig lite svimfärdig, så det var nog bäst med bara 20 minuter. 
Men det är fortfarande något! 
Och imorgon drar jag till gymmet på morgonen, och sliter sönder mig där. 

Jag SKA bli perfekt, don't care. 

 

Långt EMO-inlägg, och ni som inte känner mig kommer bara wtf loser typ, 
Men jag ville skriva av mig, jag är normal haha, jag är kajsa. Men ibland har alla dåliga dagar. 

Men det jag ville säga var att jag är stolt över mig själv att jag äntligen börjat, och nu kommer jag inte sluta förrens jag är klar.